vet du, för ett år sen gick vi runt i vinterviken, käka jordgubbar på klipporna och såg båtpolisen haffa småbåtar och i had the time of my life. helt sjukt att det gått 12 månader och det är ännu sjukare att jag saknar dig minst lika mycket nu som i början.
när jag är ute och går, som till exempel idag så fantiserar jag ihop små historier om hur det skulle se ut om vi skulle träffats igen. hur vi skulle träffas på centralen och stå och kramas i all evighet, att vi sitter på tunnelbanan till liljeholmen, hur jag ligger och tittar på tv i din sköna soffa med utsikt över vattnet och båtarna. hur jag brukade gå ner till affären och köpa lakrits till dig.hur du tvingar mg att räkna och hur ont det gör på ett obwskrivligt bra sätt och allt det andra jag inte kan gå in på.
det är bara ett minne blott.
tack för alla fina minnen. du är en underbar person och jag saknar dig så.
och jag känner mig så jävla dum som inte kan nöja mig med det jag har, att jag alltid vill ha mer. att jag bara vill ha dig.
No comments:
Post a Comment