det är mycket på jobbet och då är det tyst här och det är svårt att tänka klart och tänka att det är det och inte annat. magkänslan säger nåt annat och även ångesten men så fort jag får det bekräftat att man kan ses igen så blir det bättre. jag vet att det är så

idag ska jag och martin ta med lillpluttarna till badhuset. eller jag tror det var planen iallafall. har tagit fram badkläder och guuuuud vad jag måste bli smal så jag kan köpa bikini.. en hel baddräkt känns som det bara är gamla tanter som har.

nej jag har nog inte så mycket mer att tillägga.. förutom att jag sover kasst på nätterna, vaknar mitt i natten och kan inte sova om på väldigt länge och har ständigt en trötthet i ryggraden. jag saknar och längtar och har oftast huvudvärk och känner att jag måste träna mer och bli snabbare. ibland vill jag också kunna andas. men som en fin vän sa häromdagen, the only way is up!